Juletider och artros

Inte många dagar kvar på året nu. Nu skall bara Jul o Nyår avklaras och så är vi där igen, ett nytt år av förväntningar och sådant som aldrig infrias. Nyårslöften har aldrig varit något för mig, sysslar inte med sånt. Förändringar kan man göra ändå närsomhelst. Och vissa förändringar är svåra att påverka. Som min självdiagnosticerade artros som jag har fått i mina stackars knän. Jag märker ständigt av förändringar i sinnet och i kroppen (pga ålderdom). Mest i kroppen. Så fort jag har kommit till sans med att något förändras i mig just pga att jag blir äldre för varje dag, då är det snart dags för något nytt som jag inte kan påverka och som jag måste acceptera. Allt det här gör mig hysterisk! Jag bokstaverar det: H Y S T E R I SK!

Men som sagt nu tycker jag att vi lägger undan hysterin för en litet ögonblick för nu är det ju som sagt var alldeles straxt Jul. Och så kan man ju återuppta paniken där igen efter nyår.

Det var allt ifrån mig det här året! 

Årets Nobelmiddag är här

Vabbar igen (kan man tänka sig) med den lilla fröken. Ett tydligt tecken på att det är början av veckan och att tröttheten jag har just nu är abnorm-är när man häller kanel i blomkålssoppan i stället för curry. Om det var gott..? Tycker ni skall prova det. (Urk!). Ja jag äter min berömda soppdiet igen. Knorr's varma koppen är uppbunkrat i mitt skafferi fram till våren. En vild gissning är att detta inte kommer att serveras på årets Nobelmiddag. Nu när inte "sessorna" (avskyr när tidningarna skriver så) inte kan närvara så kunde väl Nobelkommittén skickat mig inbjudan till honnörsbordet i stället. ;-)

Och här är varför just jag borde ha fått närvara. Bordsskick kan jag ju inte så mycket om. Och min (irriterande) skolengelska låter som någon med ändtarmsbesvär. Alkohol tål jag inte en droppe utav, det får mig att alltid börja snarka. Mobilen glömmer jag oftast att stänga av ljudet på vid viktiga sammankomster. Ibland när jag pratar med mat i munnen händer det att bordsgrannen får det som kommer ur mig på sin tallrik. Det har även hänt på middagar förr att jag råkat ta "grannens" glas och dricker utav det (omedvetet) förstås. Och då har jag bara nämnt det som är minst pinsamt som har med mig att göra på en middag. Sedan är ju den stora frågan vad jag skulle ha valt att ha på mig på kroppen. Jag hade definitivt stuckit ut i mängden även när det kom till klädvalet också det vågar jag lova. 

Och är det inte lite det den här middagen handlar om, att synas och vara i blickfånget.

Då passar ju jag utmärkt. ;-)

Får det lov att vara en Lustbulle..?

Förra Söndagen ägnande vi oss åt pepparkaksbak jag och dem små. Idag fick det bli Lustbullar (som lillgrodan kallar bakverket för). Dessa goda bullar är gjorda på kesella och sirap. Lustbullarna är faktiskt mitt favorit-bakverk. Jag minns den där sommaren då jag väntade lilla grynet och hade sådana cravings på just lussebullar (mitt i högsommaren alltså). Tre har jag lyckats proppa i mig och sedan måste förnuftet tala. Annars hade jag kunna äta 17 stycken till!

Håll i hattar och peruker!

Nog för att det blåser här i stan ikväll. Men jag skulle inte vilja kalla det för en snöstorm. Tycker inte att det blåser mer än annars faktiskt. Däremot kan jag konstatera att det är kyligt och glashalt på sina ställen. Jag avskyr tanken på broddar men jag har funderat på om det är hög ålder att börja med det nu..? Min fåfänga säger bestämt ifrån men förnuftet ställer en mycket klok fråga. "Vill du ligga i gipsvagga Nikks med ett brutet lårben"..? Ja som sagt, hur skulle jag klara ett fall rätt ner i backen. Är det inte bättre att strunta i och ta reda på den saken och istället sko sig som en häst med broddar under sulorna? 

Bild från ikväll på väg hem och så även kanske objektet som fastnade bild. Brrrrr brr nu in i duschen och sedan knåda sig ner i en pyjamas.

Lars Stjernkvist förstörde vår fikastund

Barn är mycket speciella. Eller i varje fall så är de väldigt bestämda. För när ett barn väl bestämt sig, försök ändra på deras beslut om ni kan. Vi har ett lite ställe vi går till jag o barnen när vi skall fika. Joho då, på vårt ställe dit vi går är barn välkomna att sörpla saft och smula sönder bullar. Här finns inga förbudsskyltar som stoppar små grodor ifrån att vistas i lokalerna. Det är till och med så vänligt att fiket erhåller med ett lekhörn och små tåg och tågräls ifrån BRIO. Lillgrodan är som många andra barn,väldigt  förälskad i tågbanor och lokförare har han (jag) bestämt att det får bli när en liten groda sedan blir stor. Men just denna eftermiddag (igår alltså, Torsdag) så var där smockfullt utav människor i medelåldern i stället. Borta var trendiga fikasugna barnfamiljer. Det måste förstås vara utav någon särskild anledning som lokalen var smockfull utav den gråhåriga generationen. För inte var väl tanterna och farbröderna där för att leka med BRIO tågen..? 

Ett tv-team var på plats och en stor tv-kamera stirrade på mig och barnen som satt i vagnen otåliga och gnälliga och som förstås ville fram till lekhörnan. Jag vill leka med tååååågen vrålade lillgrodan tjurigt och högljutt förstås (på barns vis). Medan jag stod och funderade på vad det kunde vara för evenemang på gång så fick jag snart syn på en välbekant figur rakt framför mig fast en bit bort. Så det var för Lars Stjernkvist skull som seniorerna var där för. Aha, ok. Debatt med Lars Stjernkvist.Tja, varför inte. Men inte denna dag och genomsvett som jag var pga arga små ungar som inte fick göra det vi kommit dit för. Och av alla ställen i staden, kunde inte denna herre ha valt ett annat fik och prata politik. 

För mig är det ingen sensation att se L.Stjernkvist. Vi krockar titt som tätt med varandra. Och hör o häpna-han har varit inbjuden till att lyssna på ingen mindre än.. mig faktiskt. Ja, vi har träffats och skakat hand och pratat. Efter mitt föredrag fick jag en stor portion beröm av Lars som tyckte att jag var väldigt välformulerad och intressant att lyssna på. Det ni. Där fick ni en liten bit kuriosa om mig.

Men tror ni att lillgrodan skulle ha förstått och accepterat det faktum att idag kunde vi ej leka på fiket för att just Lars Stjernkvist var där..? Jag gav lillgrodan en så pedagogisk förklaring jag bara kunde på ett sätt som små barn förstår (hoppas jag) men som de förstås totalvägrar att acceptera. 

Den lille argsinta grodungen tjööööt som ett tåg när jag vände ekipaget och stegade bort mot utgången. Plötsligt vändes alla blickar bort från L.S och vändes istället mot mig. Hehe. 

Kan det bli mer pinsamt.

Kan pepparkaksgrisar flyga?

1 Advent. Och det lyser så himla fint på min balkong denna mörka Decembermorgon. Alltid uppe med tuppen känns det som, inte bara känns UTAN det är precis vad det är. Har två små kultingar här runt mina ben som är så sugna på att baka pepparkakor nu. Och detta kan ju bli hur mysigt som helst eller hur katastrofalt som helst. Skall bli ytterst spännande att se om de små sköter sig eller om det kommer att flyga pepparkaksgrisar genom köket. Jag hoppas på det bästa och rustar mig för det värsta. ;-)

I väntans tider

Lördag kväll (igen, var det inte nyss lördag?) och jag skall snart inta min plats i soffan framför downton abbey alldeles straxt. Ja om någon trodde att väntans tider handlade om befruktning och stor mage så kan jag försäkra om att så inte är fallet och att den delen av livet är färdig för gott. Sedan kan jag ju vara generös mot er läsare och berätta att jag har stor ballongmage om kvällarna ändå utan att vara preggo. 

Fel kost eller nåt..?

Tillbaks till Downton Abbey igen, är vi framme vid avsnitt fem nu månntro? Jag måste dock lägga in en liten rad om missnöje och hur segt jag tycker att serien har börjat den här säsongen. Romantiken i serien är nästintill borttagen. Visst, jag vet att Lady Mary fortfarande sörjer sin makes hastiga bortgång (skulle jag också göra). Men det finns ju andra karaktärer i serien det borde kunna blomstra emellan. Ja om det inte händer något snart i kärleksväg så är jag inte med längre. 

Adventspynt hos Nikks

( postar ett schemalagt inlägg)

Vilken underbar högtid för oss inredningsnördar! Ja så är det ju, första Advent nalkas. Och snart är det midsommar och små grodorna igen. Men vi tar en högtid i taget tänker jag. 

Mitt emellan allt vabbande (magsjukor + förkylningsvirus) så försöker jag också att hinna med o fixa med det jag tycker särskilt mycket om. Och särskilt mycket om de årliga säsongssjukdomarna tycket jag absolut INTE. Borde finnas en klausul i föräldrakontraktet att magsjukevirus inte tillåts! Usch ja!

Just nu doftar det så otroligt gott hemma hos mig när man öppnar ytterdörren och kliver in. Lite varstans har jag ställt ut vita hyacinter som både fungerar som en vacker inredningsdetalj och luftfräschare. Vit hyacint doftar inte sådär (läskigt) starkt så att det sticker obehagligt i näsan, utan bara sådär lite lagom. 

Rapunzel, drakar och andra figurer ifrån sagorna

Spegel spegel på min hallvägg där säg mig vad min framtid med sig bär? Och spegeln svarade kort och koncist: kära kära Nikks med ditt Rapunzelsvall, du är på väg mot ålderns fall. Oh No!! No no no nooo!!

Jag ser mig själv i nån sorts ständig rosa-glittrande prinsessaga. Jag vet fy fy på mig som så "vuxen" är att drömma om enhörningar, troll och annat som uppstått ur någons fantasi för länge länge sedan. Men lite så är det. Jag ser mig själv skutta fram på en sagostig med en korg i ena handen trallandes på en melodi med en ljuvlig len honungsstämma (tack gode gud att jag har fimpat cigaretterna). Så, medan jag skuttar glad i hågen fram på min väg hör jag någon bakom mig flåsandes och som säger: "app app app" Nikks, inte så bråttom. Jag vänder mig om och där är ju stora stygga vargen. Och stora stygga vargen här är ju.. ja vad tror ni själv..? Just precis, åldrandet. Så jag säger till stora stygga vargen att nej nej nej ta inte mig, ta någon annan snääääälla! Och vargen säger nej nej nej det är ju dig jag vill ha. 

Ok, det här var liiite barnsligt utav mig, men för att kunna hantera "sorgen" av att ständigt bli äldre så måste jag göra det på mitt vis. Sen har det egentligen aldrig varit kråksparkarna jag är rädd för. Jag vill bara aldrig sluta att vara en sån där energifylld person full av bus och halvgalna upptåg. Jag vill inte krokna i ryggen, få gamnacke, gikt, löständer, minnesluckor ( ok det sista har jag ju redan iofs, men det kommer väl att bli sämre) och jag vill inte stoppa en hörapparat i hörselgången och jag vill definitivt inte ha kissblöjor och bo på servicehuset. I just wan't to be me!

Och inte nog med det, nu är jag fördomsfull, men jag vill ju fortfarande bli sådär galet förälskad till månen och tillbaks och då vill jag inte sitta i en stol på hjul med skakiga ben. Är det ingen som förstår hur det känns!? Varför går alla andra omkring leendes och utan oro för hur det skall bli. Medan jag ligger sömnlös om nätterna och försöker förstå den här processen.

Och medan jag skriver detta så har det hunnit gå ytterligare 20 min av mitt liv och åldrandet.

Journey - Separate Ways ( Tron Soundtrack )

Minns aldrig egentligen vilken musik jag postat under alla år fram o tillbaks i bloggarna. Men eftersom jag vet att jag spelar bra musik så spelar det inte så stor roll. ;-)

Säsong 4 och det kommer även att bli en 5:a

Den är här nu. Säsong 4 av Downton Abbey och avsnitt 4. I ett år har jag suttit och väntat på fjärde säsongen, nästan ganska så exakt. Och vad tror ni jag gör när Svt sänder serien på Lördagskvällarna..? Just precis, jag ligger och rå-snarkar på soffan. Ett enda avsnitt denna säsong har jag lyckats ha båda ögonen öppna. Jag tror det är läge för att köra det berömda tändstickstricket i kväll.

Som rubriken ovan skvallrar om, jag läste att det skall spelas in en femte säsong av serien. Jag tar för givet att Svt kommer att sända även den så jag ropar HURRA redan nu och gör en "happy dance"!!

Visst ja, jag har ju en blogg

Och den går ju dessvärre inte ut på att rädda världen i från all ondska eller något annat heroiskt. Neej det är ju bara min ytte-pytte -lilla blogg som får fungera som en jag-får-byta-tankar-med-mig-själv. Ja nåt sånt. Även om jag inte verkar upptagen i bloggen (hm) så är jag faktiskt det. På riktigt. Och vad är det nu fröken är så upptagen med kan man kanske undra om man är som jag. Bortsett ifrån att jag fyller mina dagar med sådant som de allra flesta andra människor gör om dagarna så hade det väl varit lite pampigt och få klämma till med att "jag håller på och snickrar på tidsmaskin" eller att jag har lyckats komma först med att uppfinna den där farkosten som skall ta oss vanliga människor ut i rymden för en sightseeingtur bland marsianer och marsipaner och andra utomjordingar med stora cyklopögon. 

Nåväl jag är lååångt ifrån att vara närheten av något sådant spektakulärt, flera ljusår faktiskt. Däremot är jag väldigt nära småbarnsskrik och småbarnstrots, så nära att det bränns. Nu har jag "dumpat" ungarna framför datorn och bolibompa-webben. Eftersom jag är ensam så får jag många gånger fungera som en "mappa" och om ingen redan listat ut vad det kan tänkas betyda så är det (enligt mig) en mamma och pappa i ett. Vad Pipi, Pupu och Rosmari menar med sin "mappa" vet jag däremot inte säkert. Och så har vi ju det där ordet "ensam" som nästan låter mer ångestladdat än det definitiva slutet, hua!

Men jag vill starkt poängtera att jag inte är ett offer för ensamheten. Jag trivs faktiskt rätt så utomordentligt bra med det. Men samtidigt skall man inte heller underskatta betydelsen av att bara ligga i någons famn heller. Men till dess, fyyy hälsingland vad jag trivs! Nästan så jag vill dansa på borden. ;-)

Sedan undrar jag om man kan posta sådana här "snuskbilder" på sig själv..? (även fast jag tror att jag just gjorde det) Det är en mycket ovanlig situation hemma hos mig där jag är helt fri och ledig och bara kan ligga så här på sofflocket framför tv:n. Som taget ur en reklam för venus rakhyvlar eller nåt. Upps.. kom ju på att min rakhyvel är därifrån. Och det får jag inte betalt för att skriva. ;-)

Tick tack

Här pågår det mycket av allt. Har inte haft en tanke på att titta in här och tiden, ja. Och nu är jag på språng igen och den där klockan som alltid springer den vill ju man ibland kunna vrida tillbaks tiden på! Och som en önskan på befallning då så hade vi ju den möjligheten i natt, hurra eller nåt.. Dock så går det ju inte att vrida tillbaks till ett önskat årtionde (eller hur långt man nu vill gå tillbaks) utan vi får nöja oss med en timme tillbaks i tiden. Mer sömn till folket med den vunna timmen, fast inte här hos mig eftersom mina små har en egen inneboende klocka som de går efter och inte efter fröken Ur.

Har rafsat ihop under morgonen en banan-smoothie som jag fick dricka ståendes. Nu får vi säga hej till varandra för nu måste jag rusa!

Goodnes gracious great balls of fire!!

Mamma Mia nu är mamma Nikks igång igen! Vill barnen ha pannkakor så skall de få pannkakor och då skall det också göras ordentligt. Vi börjar med tre pannor på en o samma gång. De första pannkakorna man steker blir ju alltid pannkaka utav, det vet ju alla. Och är det så att någon läsare sitter inne med info om hur man lyckas få dem första p-kakorna att inte likna blek sälhud so please tell me. Jag har alltid velat ha svar på den frågan.

Koom nu alla ungar, nu är det kvällsmat!

Doften av höst!

Så är det, det är en speciell doft som följer med hösten. Något annat som dyker upp som ett brev på posten när den här årstiden brett ut sig över landet- är det ovälkomna förkylningsviruset. Jag får alltid min beskärda del utav småbarnen och det som följer med hem ifrån förskolan.

Har legat vaken i natt och lyssnat på en hej-dundrandes förkylningsorkester under natten och fram på småtimmarna. Nysattacker om avlöstes konstant utav hostattacker på dem små liven och som aldrig ville upphöra.
Även jag bidrog till nattens orkester ( de korta stunder jag nickade till) med snarkljud som skulle kunna ge utslag på richterskalan. Jag vill ju gärna tro om mig själv att jag är en söt liten varelse som sover sådär ljudlöst och fridfullt. Men inte när förkylningsbacillerna intagit mig i besittning. Jag har faktiskt en gång fått mig själv inspelad när jag ligger i min skönhetssömn och där det faktiskt framkommer att jag låter som en varulv under förvandling.

Bilderna tog jag i förra veckan under min promenad efter att ha hämtat upp korvarna från dagis. Och så här ser det väl ut i hela landet kan jag tro.

Is my makeup Ok..?

Gooooodmorgon!!

Jaha där ser man. Det verkar ju som att jag är mitt normala jag idag ifrån Lördagskvällen. Ingen huvudvärk, mitt smink sitter som det skall och jag ser inte ut som en tvättbjörn runt ögonen. Benen bär mig och jag kan tala utan att snubbla på orden. Och inga magsyror ligger uppkastade på huvudkudden. Gick upp samtidigt som tuppen. 

Nu skall det istället bli annat kalas. För barn. Min lilla groda skall iväg till bästa kompisen idag. Jag själv skall trippa ner sex trappor ner till underjorden, nästan. I vart fall ner till tvättstugan och arbeta undan veckotvätten. Sedan upp igen för alla trappor och hem till mig och fram med dammsugaren. Ni förstår vad det är för en dag va?

Jag har fått en läsarfråga i min mejlkorg. "Måste man verkligen sminka sig för en tvätt och städdag hemma..??" Nej det måste man inte, men det underlättar.

2 gånger på 2 veckor-jisses varför gör jag på detta viset

Det som jag knappt gör en gång om året har nu blivit 2 gånger de senaste 14 dagarna. Bilden illustrerar väl ganska bra hur min Fredagskväll sett ut (i min ensamhet) stackars mig... hmm. Den börjar lida mot sitt slut nu. Jag är extremt trött om kvällarna utan vin i kroppen. Och även då jag bara dricker ett glas så räcker det för att jag skall bli varm om kinderna och kroppen slapp som spagetti. 

Nej men så här är det, jag blev sugen på ett glas helt enkelt men nu är jag nöjd och skall gå krama kudden. Men det kan ändå finnas en risk för att jag vaknar upp i morgon bitti med en huvudvärk ifrån underjorden. Jag hoppas på det bästa men förbereder mig på det värsta. 

Vi som lever i morgon får väl se.
Jag lovar att berätta allt!

David Bowie - As The World Falls Down

Jag vet. Jag har postat den här mer än en gång under de sju åren jag bloggat av och till. Men jag älskar den och då är det väl ok..?

Grönsäker-Yummie!

Yepp- jag vet att det stavas grönsaker och inte grönsäker men nu är det så att mitt tankekontor däruppe inte är överens med ögat och fingrarna. Och alldeles snart så är det ett år sedan jag var hos optikern och det är dags för ett nytt syntest inom dem närmaste veckorna. Och under det senaste året har min syn gradvis försämrats (ytterligare) precis som den (stilige) optikern förutspådde vid senaste undersökningen.

Nåväl. På tal om grönsaker så är detta vad jag skall leva på i 90 dagar. Morgon, lunch, mellis och middag. Och jag vet, jag håller med er, vem kräks inte på alla dessa dieter som är hetast på tapeten just nu. Jag är förmodligen först att räcka upp handen på det. Men, jag har ett mål och därför måste jag ta till åtgärder, oavsett om det är en trend eller inte. Fast just mitt är nog ingen trend skulle jag tro. Jag har hållit på med grönsaks-sopps-ätandet under åtminstone fem år av-och-på. Har inte läst i olika medier att detta skulle vara något som varannan människa är inne på just nu som med exempelvis 5:2- dieten. Men mitt levererar också. Pengarna tillbaks om du inte är nöjd. ;-)
Skulle nästan våga lova det.

Och för er andra som också ser med ändalykten (liksom jag) så kan jag berätta att skålens innehåll är frusna brysselkål, broccoli och så har vi dom där vita sakerna som jag inte minns namnet på just nu. Gahhh, nedsatt syn och så även vad gäller det förbaskade minnet som mopsar upp sig nu och då. #"@&%!

Uppdaterat, en halvtimme senare- Blomkål var ju vad jag sökte. Lyckas alltid glömma. Får tänka på blomkålsöron nästa gång.

Diamonds are not a girl's best friend!

Det var ju som bekant Kanelbullens dag i Fredags och en sådan viktig dag går ju inte att missa när man har småbarn runt fötterna. Sedan vill jag ju alltid plocka lite pluspoäng som förälder. "Jag gör minsann aktiviteter med mina barn". 

Men jag insåg snabbt i all hast att bullbaket inte skulle bli någonting utav om jag inte frostade av den "frostfria frysen". Vem det är som har lurat i mig att frysen inte behöver avfrostas det minns jag inte. Men om jag hade haft en minnesbild om det så skulle jag baka en kanelbulle med arsenik till vem-det-nu-var.

Som sagt, jag har alltså inte en frys som man inte måste avfrosta. Det har jag förstått nu efter att ha bott här i fem år och den senaste tiden inte har kunnat dra ut frysfacken och komma åt maten eftersom de sitter fast. Tålmodighet är inte mitt signum. Jag vill ha quickfix på allt. Ni vet ju ni som läser här att hårblåsen är en kvinnas bästa vän. Det fungerar utmärkt till att blåsa torrt leggings, underkläder, blöta strumpor,handdukar, skor och ja till allt utom till håret. ;-)

Jag kan berätta det efter att först ha suttit med "pickadollen" och siktat genom springorna på frysfacken i 30 minuter så började tålamodet att dala och en viss kramp i handen uppstå. Då uppstår samtidigt andra briljanta idèer, som att hänga puffran på kylskåpsdörren.

Men trots det så blev det inget bullbak för när allt var klart så var redan en Nikks utslagen. Jag har tutat i mina små "klenoder" att det är nästa helg som det är kanelgubbens dag.  Och de små köpte det.

Röyksopp - What Else Is There?

I brist på tid och ork just nu så lägger jag bara in lite musik.

Varning för provocerande innehåll (för en del kanske)

Jomen visst så är det, alltid provocerar det någon. Det här med "egobilder" är ju bland det grövsta brott man kan begå i sin blogg. Och jag vet under åren när jag "vikt ut" mig med fullt påklädda bilder hehe men jag skall minsann bara veta att jag är ful, fet och banne mig inte tro att jag är något och ja den typen av kommentarer. Fast jag har nog varit rätt så förskonad ändå och det beror nog till stor del på att jag är "lagom" anonym i bloggen. Jag gör inget större väsen av mig än så här. Men om jag nu hade velat dra på stort och driva en s.k feelgood-blogg med dagens outfit, träningsbilder etc. hade jag kanske fått ducka rätt ofta för dem här standardkommentarerna "om det här att man tror att man är något". Får förresten män också sådana kommentarer om de visar sig på bild..??

Det är väl klart att jag tror att jag är något, eller vet med säkerhet. Jag kan väl inte vara "inget" heller när jag existerar. ;-)

Morgonens bild (och jag vet att jag är "blurrig" i fejjjan men jag är skakig på handen, himlans tur jag inte är kirurg. 

Perfekt, så fick jag också visa upp min nya vinterjacka som jag precis har gått och gift mig med. Hälsingland vad het den är!! Och den är bara min. Kärlek kärlek!

Middag hos mig

För mig som sällan har gäster hos mig blev middagskvällen igår ett stort projekt. Och detta trots att jag inte lagat till ett enda salladsblad själv. Nej, utan allt som vi skulle förtära hämtades. Men för att kompensera mina dåliga köks och matlagningskunskaper så lades ett större engagemang på dukningen i stället. Och allt gick minsann hem, både pastasalladen, mangodressingen, vin, godis och chips och dukning såklart.

När allt är så himlans trevligt, så kan man ju undra varför man inte gör det här oftare än vart sjunde år. Som småbarnsförälder. Just ja, det var ju det här med orken. Har en genomsnorig skrikandes liten "grynet" i bakgrunden. Faktiskt helt hysterisk över att jag sitter här. Oh well. Bye bye blogg.

innan gästerna kom

What was i thinking?

Trevlig idè det där med en tjejkväll hemma hos mig. Jodå, jag bjuder på middag! Just nu är jag tydligen inne i en sån där fas igen då jag är mer för sällskap än att sitta själv och muttra över allt och inget. Såå, tjejkväll it is on Friday! 

Så här i efterhand känns det lite småjobbigt att jag inte har tänkt till lite innan angående maten. Jag kunde ju ha funderat ut först vad jag skall bjuda på innan jag bjuder över folk hem till mig. För nu sitter jag här med ett "litet" dilemma- "men vad i hälsingland skall jag bjuda på"? Och när frågan ställdes så svarade jag att det blir en "öveeerraskniiing". Vilken lögn. Det klippte jag ju bara till med för att jag absolut inte har planerat något förstås. Och ambitiös är jag ju inte i köket, nej inte det minsta. Såå vad förväntar sig mina gäster nu att överraskningen kan tänkas bli? Hemlagad kronhjortsstek med syltade kantareller,brysselkål och svartvinbärs sås?  Oh dear! 

Den s.k överraskningen får nog bli en hämt-sallad ifrån stan. Och efterrätten? Ohh no! Den har jag ju inte heller tänkt ut, det kom jag ju på nu.

 Kontroll över situationen..? NOOOO!

Lika tydligt i allt jag gör. Tvättstugan igår kväll, mina leggings har ej torkat under natten, shiit shiit shiit och jag som har möte snart!. Start the panic och fram med hårblåsen. Nu iväg med halvtorra byxor! I just loove myself!

Funderingar kring bloggen

Kanske.. kanske inte. Ja, vi får se. Jag har inte bestämt mig.. än. Men. Ibland tänker jag att, måste man inte ha ett tema, något att hålla sig till när man bloggar..? Hade jag varit en hästtjej så hade det förmodligen varit givet att skriva om hästar. Nu är jag inte så förtjust i just hästar som jag är i inredning. Och ja, jag vet att inredningsbloggar finns en hel uppsjö utav. Så varför..? Tja.. varför inte..?

Det som talar emot är att jag egentligen inte har tid till att blogga överhuvud taget. Sedan måste jag fota till inläggen och det har jag absolut inget emot eftersom det är något jag tycker om att göra. Fast.. då var det ju de här med tiden igen.

Men som sagt jag skall fundera lite.  Nu duscha och straxt lägga små fisrumpor!

Tina Turner & David Bowie -Tonight

Superhektisk vecka och så väldans lite tid till att ens knappt andas. Hur man än vänder sig så har man ändan bak. Och så är det ju med tiden och dygnets tjugofyra timmar. Jag måste göra avkall på något eftersom timmarna inte räcker till åt allt. Så jag har faktiskt lyckats att somna med sminket på under tre kvällar i rad. Så nu har jag en del örngott med dekorativa mascarafläckar på som måste akuttvättas. Men ikväll så skall
jag banne mig hinna tvätta mig i ansiktet. Och skita i och tvätta fötterna. ;-)

Förresten, hittade det här gamla framträdandet med Tina Turner och Bowie. Oh my! Måste ju vara typ tjugofem år sedan jag såg det sist? 

Höst! (eller är det fortfarande sommar..?)

På dagarna känns verkligen fortfarande som sommar, men om kvällarna är det definitivt höst. Och det är det här jag längtar efter när solen gått ned. Att få tända mina ljuslyktor. Öppna upp balkongdörren och välkomna den kalla luften. Burra ner sig under varma täcket i soffan och bara älska hösten och allt myspys som kommer med den färgsprakande årstiden. Älskar älskar!

Vädret är ju i alla fall ok

Men det känns tungt i kroppen. Hade tänkt att tanka lite energi i helgen och kanske kanske kanske få en morgon där ingen sliter bort mig ifrån kudden. Kanske håller jag på att bli sjuk eller så är jag bara sådär (inte helt oförklarligt) trött.

Medan man då sitter där och undrar hur man kan känna sig som en urvriden skurtrasa så springer helgen i väg och snart är Måndagen här och väckarklockan kommer att ringa 05.15 fem dagar i följd.

Som tur är så springer ju även veckodagarna lika fort som helgdagarna. Inget ont som inte har något gott med sig. Och snart iväg på lunch som någon annan tillagat. Och bara det en sån sak, att någon vill bjuda en på mat.VILKEN LYX!

Tjuvlyssnat (ofrivilligt skall tilläggas)

Igår när jag stod utanför ingången till Coop och kikade på bollkryssen kunde jag inte låta bli att höra på två äldre herrar och deras konversation sinsemellan. Dels stod de en halvmeter bakom mig och dels pratade de ogenerat högt. Och så här gick samtalet för att citera ganska exakt:

-Ja du vet, jag skall ju iväg och träffa en sån där syrianska i helgen. 

- Jaså du jaha där ser man.

-ja frugan hon blir ju hemma i helgen då så att. Men jag har inte tänkt att vara otrogen inte.

-Nej, nej men det behöver man ju inte alls vara.

-Nej vi skall ju äta lite mat och så. Och du vet att de bjuder ju som faaan på allt dom där när det gäller mat.

???

Jaha, ja ni kan ju gissa vad jag tänkte när jag stod där med ryggen vänd och kikade ut några fina höstblommor till balkongen. Jo jag började ju diskret att leta efter såna där små spionkameror bland bollkryssarna för att ta reda på om jag var med i något humorprogram. När jag inte hittade någon kamera i blommorna som dokumenterat mitt ansiktsuttryck tänkte jag att detta var nog trots allt autentiskt. Jag må vara en nyfiken fröken men så nyfiken att jag måste höra slutet på konversationen, nej det är inte ens jag. 

The paradise

Utav alla serier jag följt de senaste åren på svt så är det den här som sålt in sig bäst hos mig. Jag har följt, nu skall vi se om jag kommer ihåg., Downton Abbey, Land girls, från Lark rise till Candleford, Mr Selfridge, Dr Quinn ( jo, jo, jag vet att den sistnämnda gick väl på 4:an för typ tjugo år sedan?). Alla serierna har två saker gemensamt, de utspelar sig i en tid då man tog sig fram med häst o vagn och innehåller såklart huvudingrediensen kärlek och romantik. Det räcker väldigt långt för att jag skall lockas till att sätta mig framför den svarta fyrkantiga inredningen med kakfatet i famnen på bästa sändningstid och bara ryckas med i handlingen.

Någon vänlig själ har gjort (det mödosamma) jobbet att sätta ihop den första säsongen av The paradise "till mig". 

Det är inte bara rollkaraktärerna som jag förtjusas utav utan även skådespelarna bakom rollen som jag blir nyfiken på. Tyckte jag läste någonstans att BBC planerar en andra säsong. Fattas bara annat. 

Jag vill se mer utav Mr Moray och Denise. Annars överlever jag inte!! And yes i'm a dramaqueen.

Hur många gånger jag sett den här videon tänker jag absolut inte svara på. Men varje gång den närmar sig dom där sex minuterna (ni vet, då när Denise berättar "det där" för Mr Moray) så håller jag andan, på riktigt. Och fast jag vet vad hon skall säga så tänker jag ändå varje gång: Oh my god, hon berättade för honom! 

Ohh well, back to reality. Hungriga skrikiga ungar vill ha sin kvällsmat.

Moray and Denise all the best moments [The Paradise S1]

Me today

Jag vet att jag har en blogg som är som en torr skorpa till kaffet. Men min intention med den här bloggen är inte att posta inlägg morgon middag och kväll. Ej heller att posta (ego)bilder på mig själv. Men idag bryter jag mot min egen regel. 

Egobild eller ej eller kanske bara en trevlig grej att bjuda (eventuella) läsare på. Dagens bild. Någon som vill veta vart jag köpt nagellacket?

Vad ska du göra för kul i helgen då..?

Ja den frågan får jag fortfarande lite då o då. Jag brukar oftast svara att: det är så spännande det jag skall göra att jag knappt törs berätta vad det är. Vilket är absolut inget. Fast egentligen så är ju "absolut inget" inte riktigt sant. För tro mig, med en handfull ungar så har man alltid att göra. Men det kanske inte är just det som den nyfikne menar.

Nej så är det ju naturligtvis inte. Fart och fläkt är nog det som menas. Fester och alla möjliga inbjudningar till sexpartyn, ljuspartyn, Tupperwarepartyn, ljuspartyn, nattklubbsbesök, krogbesök. Och som nu, säsong för kräftskiva. Mums för att suga på kräftrumpor, usch. Men nej, en bal på slottet är inget för mig. Jag är numer osynlig på den radarn så jag får aldrig några inbjudningar till något längre. hurra!

Jag är så hemkär. Jag har byggt upp mitt hem från golv till tak alldeles själv. Och för första gången i mitt 30 åriga liv (ok då, 30 + nånting) så har jag äntligen hittat det jag sökt efter. Jag har fått ro i min rastlösa kropp och har kunnat slå mig ner och bli en tvättäkta soffpotatis! 

I'm living my dream! Ja faktiskt.

Men om man nu inte kände mig bättre skulle man ju kunna tro att jag driver med mig själv och mitt liv i nån sorts självironisk anda. Men så är det inte. Inte den här gången i alla fall.

Nej jag älskar min tillvaro just nu. 

Och hur står det till med kunskaperna (på äldre dar)..?

"Äldre dar" är väl kanske och ta i från tårna. Men det känns lite bra att skylla på något när kunskaperna (som jag ju vet finns där) men som blockeras av ett (ihållande) halvtaskigt minne. Antingen har det alltid varit så, eller inte. Jag minns inte. Nåväl, häromveckan lämnade jag stan för lite andra intryck. Lite lugn i vardagslivet är egentligen allt jag önskar just nu och om lugnet inte vill komma till mig så får jag ta mig dit. Sagt och gjort väldigt fort. Det fick bli en liten sväng ut på landsbygden som kunde tillfredsställa det behovet. Mycket mer än så behövs inte. Men det hade aldrig fungerat på mig om jag vore tjugo år kan jag säga. Då var det helt andra saker som drog i mig. Men det kan jag berätta om en annan gång.

Öppna fält gör mig eftertänksam och nån sorts inre ro infinner sig ganska omgående. Men den är endast temporär. När allt (för en gångs skull) samverkar i kroppen och hjärnan är med i samspelet så känns livet bara sådär härligt underbart och samtidigt helt otänkbart att man en dag skall säga upp sig från det liv man lever. Men jag hoppas att den dagen dröjer. Jag har märkt att tankarna på sin egen dödlighet kommer allt oftare. Det tar jag som ett tecken på en måttlig ålderskris. Nej förresten, om man har en ålderskris, kan den verkligen vara "måttligt"?

Men nu till vad inlägget egentligen skulle handla om. Kunskap. Så, jag ställer mig själv helt enkelt samma fråga igen (som när jag tog denna bild med mobilen), vad är det jag ser? Vad heter sädesslaget Nikks? Hmm. Sekunderna blir till minuter och jag hör mig själv tänka på engelska. THIIINK!

Korn, vete, råg, Havre..? Vilket är det? "Men snälla nån" hör jag mig själv tänka. Har jag gått i skolan minst i nio år? Ok, Jag säger råg. Och så hör jag mig själv fråga: är det ditt slutgiltiga svar Nikks? Neeej, egentligen inte men man måste väl svara något. Även om det bara är till sig själv. Och ärligt måste det vara.

Eller är det havre? Eller kanske ändå inte. För hästar tycker ju om havre och jag ser ju inga sådana på bilden. Och korn har jag ju för mig att de har sådana där långa, vad heter det, tentakler som sticker upp. Vete, har för mig att det har lite kortare (frisyr) strån som sticker ut. Nej men vad synd, där rann tiden alltså ut.

Jag får fråga mina barn i stället. ;-)

I Love You (John)

Det är förvisso inte Söndag än, men väl Lördag och en bra början och ett steg närmare "the paradise". Svt vet precis vilka serier som tilltalar mig och säkert en miljon andra hushåll. I sjätte avsnittet hände det. Denise har berättat för sin arbetsgivare (John) att hon älskar honom. Och som synes, ser rätt så ömsesidigt ut, eller hur.

Nu är det ju så att nyfikenheten ibland tar överhand och jag har redan sett dem två återstående avsnitten på Webben. Som Denise sa till Mr Moray, "i can't help myself". Och så är det för mig, men jag låtsas som att jag ingenting har gjort. Jag kommer därför i morgon bänka mig framför the paradise som om inget hänt.  

Som den fluffigaste sockerkakan!

Det är så jag känner efter helgens snuskfrosserier ( i en mängd olika kaloribomber, usch!). Jag är snäll mot min kropp, jag motionerar den varje dag (med undantag av Lördagar och Söndagar) jag äter hyfsat sunt. Men nu efter helgen vaggar jag alltså fram som en gräddig, fluffig, rosa pärldekorerad cupcake. 

Mina avsmalnade kinder med framträdande kindben har bytts ut till hamsterkinder. Så, till mig själv: hoppas det var kul så länge det varade! Miss muffin!

För att återställa kroppen jag bor i så har jag under eftermiddagen fixat mig en enkel grundsallad och tillsatt ägg. 

Girl Gone Wild

Äntligen äntligen är den här nu, min nya mobil som jag fick ut på försäkringen. Vad jag har lärt mig denna sommar är två livsviktiga saker att aldrig förglömma. Det ena är att NEVER EVER svara i mobilen mot örat när man är ute och joggar eller kör en PW. Varför varför varför inte då? Av den simpla anledningen att fukt från kroppen (d.v.s SVETT) tar sig in i elektroniken och poff så slocknar telefonen för gott och tar alla dina tagna bilder med sig i graven och du får aldrig mer återse den delen av ditt liv. Rätt trist faktiskt när det handlar om fina sommarbilder p¨å barnen.

Nummer två, om man inte vill se ut som en pandabjörn eller Alice Cooper runt ögonen så bör man använda vattenfast mascara ÄVEN soliga och varma dagar pga "fukt". Så ere, jag har svettats som aldrig förr i sommar, såpass att min stackars mobil dog. Men nu är som sagt ordningen återställd, ny uppdaterad telefon men med samma ringsignal- girl gone wild. Om jag hade fått vara vilken musikartist jag ville för en dag så hade inte valet alls varit särskilt svårt.

Nu klackarna i taket! Ohh yes!!

Ändra lite här och fixa lite där och så är fröken jättenöjd!

Förr eller senare är vi ju där, fortare än man hinner säga ordet höst. Men jag undrar om man inte redan nu kan ana att något är på gång i luften. Jag tycker mig ha känt de senaste dagarna den lite klarare och svalare luften. I alla fall så har jag mina känningar om höstens antågande och det inspirerar mig här hemma till att välkomna den årstiden. Det gör jag med att byta ut alla textilier. De vita somriga tygerna byts ut mot lite tjockare tyg och lite mörkare färger, samma procedur varje år. Ljus och lyktor tänds både inom och utomhus när mörkret faller, sedan kan jag sitta där i timmar och bara vara. Jag har lyckats efter mödosamt arbete att hitta belysning till balkongen. Det är inte så enkelt som det låter. Men istället för el så har jag ordnat så att det lyser med hjälp av batterier. Elektriska kyssar känns inte som något jag vill ge mig hän åt hehe. Men oj vad fint det blev när skymningen kom igår kväll och jag tände upp belysningen på balkongen.

Snart, snart, alldeles dags att skola in lilla grynet på dagis. Nu dags att åla sig ur nattlinnet och in till duschen och sen off we go, mot en helt ny dag!

Det årliga bananflugekriget

Jag har överlevt gårdagskvällens åskoväder som (snopet?) uteblev. Antingen har jag läst vädret med ändan eller också har personalen på SMHI ( ja jag vet att det står för, Sveriges meteorologiska hydrologiska institut, har jag kunnat lääänge) varit på kanelen. Jag vill tacka det där extrema åskovädret som tog sin framfart förbi och över någon annans hus i stället och lät mitt stå kvar prydligt uppställt på sin plats. Hoppas innerligt att jag slipper se dig mer för den här sommaren, tack på förhand.

Men nu till något helt annat. Ingen tycks egentligen veta vart exakt de kommer ifrån, men kommer gör de. Med besked. Varje år får jag påhälsning utav bananflugorna. Vem som har glömt att ta vara på sin frukt här hemma låter jag vara osagt. Men när den första lilla äckliga bananflugan hittat hit så är det nästintill kört att bli av med den och resten av alla 350.000 flugor som hittat hit. Just nu pågår ett storskaligt krig innanför mina väggar. Det är David mot Goliat. Och det är inte jag som är Goliat här. I min vapenarsenal har jag använt mig utav diverse kemikalier med sprayfunktion, elektriskt racket, luftpistol, granater och dammsugartricket. För varje torterad bananfluga kommer det fram trettio nya och så håller det på.

Nu skiter jag i det här för ikväll.

I väntan på regnet.. och åskan

Jaha, mer regn och mer åska på ingående enligt väderrapporterna. Stress för mig som är åskrädd. Att alltid hålla koll på dem där orosmolnen på himlen som tornar upp sig och blir alltmer hotfulla ju större och mörkare de blir. Det är ingen fara förstår du Nikks, säger människor runt omkring mig. I stan är man trygg. Det hjälper inte mig för fem öre som drabbas av ren o skär panik bara jag stavar till ordet åska. Inte heller hjälper prat om statistik och hur liten risken är att bli träffad av blixten eller prat om hur åskoväder uppstår i ett hjälpsamt syfte att få mig lugn och sansad. Faktum är att jag vill inte vara lugn och sansad. För mig sitter det där djupt rotat, den där rädslan och paniken som infinner sig direkt vid första mullret. Man kan ju då undra vad som hjälper en människa som är neurotisk? Är svaret på det att omge sig med människor som är lika nervösa som sig själv? Ibland undrar jag, för det händer att jag blir arg när andra människor är just den där lugna filbunken i alla sorters väder. 

Hoppsan hejsan Oops!

Ser till min icke förvåning att det är som det brukar med mig. Jag har inte uppdaterat på ett tag som ju verkar vara mitt kännetecken när jag har en blogg.  Ok då har vi rätt ut att det är jag i ett nötskal och det kommer alltid att vara så, därför hakar vi oss inte fast vid något som ju redan är hugget i sten. Svårt att ändra på då.

Men här händer det desto mer bakom 12-tums skärmen. 

Fullt fokus har legat på att fixa, ordna och dona till dem stora ungarnas skolavslutningar med kläder, hårklippningar, festliga avslutningsmiddagar och så klassresor som skall åkas på. Vädret lockar dessutom ut mig i natur och inne håller jag fortfarande på och fixar i Grynets "lya". Men om en sisådär vecka så borde allt vara färdigt. Sedan planeras sista detaljerna om semestern och vad som skall med och vad som är nödvändigt att inhandla till resan. Här skall jag också hinna med och baka en rabarberpaj som jag dumt nog lovat att bjuda på men som jag bara måste ha med. Är det säsong så är det.

Och som grädde på moset tränar jag också. Alla förstår väl att jag är mycket upptagen nu. ;-)

Lunch ute med Grynet!

Trevligaste lunchsällskapet på länge, det stod Grynet för. Och vem som åt vad här känns överflödigt att skriva ner. Den lilla damen hon skötte sig exemplariskt. Vad nu det kan betyda när man endast är lite över året. Men om vi säger säger så här-hon gap-skrek inte i alla fall.

Min mat jag beställde var väl ingen smaksensation utöver det vanliga. Men Svensk som man är så äter man och frågar någon, jodå det smakade bra. Klyftpotatisen den hade tydligen legat på playan och solat till sig en rejäl kolbränna. Grönsaksspetten var rätt smaklösa, nästan så att jag misstänker att pinnen de satt på var mer smakrik. Sen var det förmodligen stekt "hello me", eller halloumi stavas det visst. Tzatzikin bytte jag ut mot en Bea pga jag blir lätt illamående mot vitlök. Men varför är allt så smaklöst? Beasåsen var blek och ja det smakar inte det minsta dragon. Gnäll gnäll ifrån mig men det här kunde jag faktiskt ha gjort bättre själv. Det här kändes bara så urvattnat.

Men som sagt, Grynet var med och det var de bästa med hela lunchen.

Yes I'm a Lady!

Ja jo men så brukar det väl vara för de flesta av oss kvinnor när sommaren behagar att dyka upp så ja då kommer ju också dom där busvisslingarna efter en. Oftast ifrån män. Eller alltid ifrån män skall jag nog skriva för så vitt jag kan minnas så har aldrig någon kvinna visslat efter mig. ;-)

Fast jag brukar aldrig vända mig om för jag tycker det är otroligt generande att vara i någon annans blickfång på det sättet. Och sen så är jag ju faktiskt kvinna och ingen cocker spaniel. Och varför jag skrev cocker spaniel? ja förutom då att hundrasen är groteskt söt så att man vill borra in näsan i pälsen på den så tänkte jag ju på Lady i lady och lufsen. Söt eller hur.

Det händer också att okända män helt ogenerat frågar en om ens nummer, nu senast hände det min syster. Och jag tänker vad i herrans namn skall man med det till? Ja det är faktiskt (tro det eller ej) inte ett dugg smickrande utan lika enerverande som att få en telefonförsäljare på halsen.

Däremot vad som är smickrande enligt min mening och tycke är när en man ler mot en och då menar jag ler som i normalt och inte ett äckligt förföriskt jag-vill-äta-upp-dig-till-efterrätt-läbbigt-sliskigt leende. Om man nu måste-så gör det med stil och sluta dreggla efter mig som en övergödd bulldog! ;-)

När barnen sover vandrar tankarna iväg

Ja det här sitter jag och drömmer om när barnen sover. Så här skall det se ut i mitt sommartorp. Och det kan verka tramsigt, men alla har drömmar. Det har även du.