Och den går ju dessvärre inte ut på att rädda världen i från all ondska eller något annat heroiskt. Neej det är ju bara min ytte-pytte -lilla blogg som får fungera som en jag-får-byta-tankar-med-mig-själv. Ja nåt sånt. Även om jag inte verkar upptagen i bloggen (hm) så är jag faktiskt det. På riktigt. Och vad är det nu fröken är så upptagen med kan man kanske undra om man är som jag. Bortsett ifrån att jag fyller mina dagar med sådant som de allra flesta andra människor gör om dagarna så hade det väl varit lite pampigt och få klämma till med att "jag håller på och snickrar på tidsmaskin" eller att jag har lyckats komma först med att uppfinna den där farkosten som skall ta oss vanliga människor ut i rymden för en sightseeingtur bland marsianer och marsipaner och andra utomjordingar med stora cyklopögon.
Nåväl jag är lååångt ifrån att vara närheten av något sådant spektakulärt, flera ljusår faktiskt. Däremot är jag väldigt nära småbarnsskrik och småbarnstrots, så nära att det bränns. Nu har jag "dumpat" ungarna framför datorn och bolibompa-webben. Eftersom jag är ensam så får jag många gånger fungera som en "mappa" och om ingen redan listat ut vad det kan tänkas betyda så är det (enligt mig) en mamma och pappa i ett. Vad Pipi, Pupu och Rosmari menar med sin "mappa" vet jag däremot inte säkert. Och så har vi ju det där ordet "ensam" som nästan låter mer ångestladdat än det definitiva slutet, hua!
Men jag vill starkt poängtera att jag inte är ett offer för ensamheten. Jag trivs faktiskt rätt så utomordentligt bra med det. Men samtidigt skall man inte heller underskatta betydelsen av att bara ligga i någons famn heller. Men till dess, fyyy hälsingland vad jag trivs! Nästan så jag vill dansa på borden. ;-)
Sedan undrar jag om man kan posta sådana här "snuskbilder" på sig själv..? (även fast jag tror att jag just gjorde det) Det är en mycket ovanlig situation hemma hos mig där jag är helt fri och ledig och bara kan ligga så här på sofflocket framför tv:n. Som taget ur en reklam för venus rakhyvlar eller nåt. Upps.. kom ju på att min rakhyvel är därifrån. Och det får jag inte betalt för att skriva. ;-)
Nåväl jag är lååångt ifrån att vara närheten av något sådant spektakulärt, flera ljusår faktiskt. Däremot är jag väldigt nära småbarnsskrik och småbarnstrots, så nära att det bränns. Nu har jag "dumpat" ungarna framför datorn och bolibompa-webben. Eftersom jag är ensam så får jag många gånger fungera som en "mappa" och om ingen redan listat ut vad det kan tänkas betyda så är det (enligt mig) en mamma och pappa i ett. Vad Pipi, Pupu och Rosmari menar med sin "mappa" vet jag däremot inte säkert. Och så har vi ju det där ordet "ensam" som nästan låter mer ångestladdat än det definitiva slutet, hua!
Men jag vill starkt poängtera att jag inte är ett offer för ensamheten. Jag trivs faktiskt rätt så utomordentligt bra med det. Men samtidigt skall man inte heller underskatta betydelsen av att bara ligga i någons famn heller. Men till dess, fyyy hälsingland vad jag trivs! Nästan så jag vill dansa på borden. ;-)
Sedan undrar jag om man kan posta sådana här "snuskbilder" på sig själv..? (även fast jag tror att jag just gjorde det) Det är en mycket ovanlig situation hemma hos mig där jag är helt fri och ledig och bara kan ligga så här på sofflocket framför tv:n. Som taget ur en reklam för venus rakhyvlar eller nåt. Upps.. kom ju på att min rakhyvel är därifrån. Och det får jag inte betalt för att skriva. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
...Vad har du på hjärtat..?