Juletider och artros

Inte många dagar kvar på året nu. Nu skall bara Jul o Nyår avklaras och så är vi där igen, ett nytt år av förväntningar och sådant som aldrig infrias. Nyårslöften har aldrig varit något för mig, sysslar inte med sånt. Förändringar kan man göra ändå närsomhelst. Och vissa förändringar är svåra att påverka. Som min självdiagnosticerade artros som jag har fått i mina stackars knän. Jag märker ständigt av förändringar i sinnet och i kroppen (pga ålderdom). Mest i kroppen. Så fort jag har kommit till sans med att något förändras i mig just pga att jag blir äldre för varje dag, då är det snart dags för något nytt som jag inte kan påverka och som jag måste acceptera. Allt det här gör mig hysterisk! Jag bokstaverar det: H Y S T E R I SK!

Men som sagt nu tycker jag att vi lägger undan hysterin för en litet ögonblick för nu är det ju som sagt var alldeles straxt Jul. Och så kan man ju återuppta paniken där igen efter nyår.

Det var allt ifrån mig det här året! 

Årets Nobelmiddag är här

Vabbar igen (kan man tänka sig) med den lilla fröken. Ett tydligt tecken på att det är början av veckan och att tröttheten jag har just nu är abnorm-är när man häller kanel i blomkålssoppan i stället för curry. Om det var gott..? Tycker ni skall prova det. (Urk!). Ja jag äter min berömda soppdiet igen. Knorr's varma koppen är uppbunkrat i mitt skafferi fram till våren. En vild gissning är att detta inte kommer att serveras på årets Nobelmiddag. Nu när inte "sessorna" (avskyr när tidningarna skriver så) inte kan närvara så kunde väl Nobelkommittén skickat mig inbjudan till honnörsbordet i stället. ;-)

Och här är varför just jag borde ha fått närvara. Bordsskick kan jag ju inte så mycket om. Och min (irriterande) skolengelska låter som någon med ändtarmsbesvär. Alkohol tål jag inte en droppe utav, det får mig att alltid börja snarka. Mobilen glömmer jag oftast att stänga av ljudet på vid viktiga sammankomster. Ibland när jag pratar med mat i munnen händer det att bordsgrannen får det som kommer ur mig på sin tallrik. Det har även hänt på middagar förr att jag råkat ta "grannens" glas och dricker utav det (omedvetet) förstås. Och då har jag bara nämnt det som är minst pinsamt som har med mig att göra på en middag. Sedan är ju den stora frågan vad jag skulle ha valt att ha på mig på kroppen. Jag hade definitivt stuckit ut i mängden även när det kom till klädvalet också det vågar jag lova. 

Och är det inte lite det den här middagen handlar om, att synas och vara i blickfånget.

Då passar ju jag utmärkt. ;-)

Får det lov att vara en Lustbulle..?

Förra Söndagen ägnande vi oss åt pepparkaksbak jag och dem små. Idag fick det bli Lustbullar (som lillgrodan kallar bakverket för). Dessa goda bullar är gjorda på kesella och sirap. Lustbullarna är faktiskt mitt favorit-bakverk. Jag minns den där sommaren då jag väntade lilla grynet och hade sådana cravings på just lussebullar (mitt i högsommaren alltså). Tre har jag lyckats proppa i mig och sedan måste förnuftet tala. Annars hade jag kunna äta 17 stycken till!

Håll i hattar och peruker!

Nog för att det blåser här i stan ikväll. Men jag skulle inte vilja kalla det för en snöstorm. Tycker inte att det blåser mer än annars faktiskt. Däremot kan jag konstatera att det är kyligt och glashalt på sina ställen. Jag avskyr tanken på broddar men jag har funderat på om det är hög ålder att börja med det nu..? Min fåfänga säger bestämt ifrån men förnuftet ställer en mycket klok fråga. "Vill du ligga i gipsvagga Nikks med ett brutet lårben"..? Ja som sagt, hur skulle jag klara ett fall rätt ner i backen. Är det inte bättre att strunta i och ta reda på den saken och istället sko sig som en häst med broddar under sulorna? 

Bild från ikväll på väg hem och så även kanske objektet som fastnade bild. Brrrrr brr nu in i duschen och sedan knåda sig ner i en pyjamas.

Lars Stjernkvist förstörde vår fikastund

Barn är mycket speciella. Eller i varje fall så är de väldigt bestämda. För när ett barn väl bestämt sig, försök ändra på deras beslut om ni kan. Vi har ett lite ställe vi går till jag o barnen när vi skall fika. Joho då, på vårt ställe dit vi går är barn välkomna att sörpla saft och smula sönder bullar. Här finns inga förbudsskyltar som stoppar små grodor ifrån att vistas i lokalerna. Det är till och med så vänligt att fiket erhåller med ett lekhörn och små tåg och tågräls ifrån BRIO. Lillgrodan är som många andra barn,väldigt  förälskad i tågbanor och lokförare har han (jag) bestämt att det får bli när en liten groda sedan blir stor. Men just denna eftermiddag (igår alltså, Torsdag) så var där smockfullt utav människor i medelåldern i stället. Borta var trendiga fikasugna barnfamiljer. Det måste förstås vara utav någon särskild anledning som lokalen var smockfull utav den gråhåriga generationen. För inte var väl tanterna och farbröderna där för att leka med BRIO tågen..? 

Ett tv-team var på plats och en stor tv-kamera stirrade på mig och barnen som satt i vagnen otåliga och gnälliga och som förstås ville fram till lekhörnan. Jag vill leka med tååååågen vrålade lillgrodan tjurigt och högljutt förstås (på barns vis). Medan jag stod och funderade på vad det kunde vara för evenemang på gång så fick jag snart syn på en välbekant figur rakt framför mig fast en bit bort. Så det var för Lars Stjernkvist skull som seniorerna var där för. Aha, ok. Debatt med Lars Stjernkvist.Tja, varför inte. Men inte denna dag och genomsvett som jag var pga arga små ungar som inte fick göra det vi kommit dit för. Och av alla ställen i staden, kunde inte denna herre ha valt ett annat fik och prata politik. 

För mig är det ingen sensation att se L.Stjernkvist. Vi krockar titt som tätt med varandra. Och hör o häpna-han har varit inbjuden till att lyssna på ingen mindre än.. mig faktiskt. Ja, vi har träffats och skakat hand och pratat. Efter mitt föredrag fick jag en stor portion beröm av Lars som tyckte att jag var väldigt välformulerad och intressant att lyssna på. Det ni. Där fick ni en liten bit kuriosa om mig.

Men tror ni att lillgrodan skulle ha förstått och accepterat det faktum att idag kunde vi ej leka på fiket för att just Lars Stjernkvist var där..? Jag gav lillgrodan en så pedagogisk förklaring jag bara kunde på ett sätt som små barn förstår (hoppas jag) men som de förstås totalvägrar att acceptera. 

Den lille argsinta grodungen tjööööt som ett tåg när jag vände ekipaget och stegade bort mot utgången. Plötsligt vändes alla blickar bort från L.S och vändes istället mot mig. Hehe. 

Kan det bli mer pinsamt.

Kan pepparkaksgrisar flyga?

1 Advent. Och det lyser så himla fint på min balkong denna mörka Decembermorgon. Alltid uppe med tuppen känns det som, inte bara känns UTAN det är precis vad det är. Har två små kultingar här runt mina ben som är så sugna på att baka pepparkakor nu. Och detta kan ju bli hur mysigt som helst eller hur katastrofalt som helst. Skall bli ytterst spännande att se om de små sköter sig eller om det kommer att flyga pepparkaksgrisar genom köket. Jag hoppas på det bästa och rustar mig för det värsta. ;-)